efteråt plockade vi ihop en sjuhelvetes massa utrustning, sladdar och stora stora väskor med all teknik. det bjöds på en öl och det delades på en flaska rött. vissa sparkade piraya. sen gick man för absolut sista gången nerför de långa trapporna till båten mitt i mörkret. stämplade ut. slappnade av. sket i flytvästen.
när vi kom fram till vår resort satt alla deltagare (utom bengt) i lilla ocharmiga totalt omysiga restaurangen. det vankades efterfest, men ölen hade sinat och klockan närmade sej morgon.
det blev trots allt oväntat trevligt.
nu är det alldeles för sent (eller tidigt) att gå och lägga sej, så planen är att dricka mer kaffe och vänta på att alla vaknar så vi kan åka nån gång. bussen in till kuala lumpur går om lite mindre än tre timmar.
jag kan inte vänta.
speedade katterna britney och kevin slåss på restaurangens golv. bråkar om en kackerlacka. nån turist välter ut en askkkopp med sin feta resväska och cindy lauper sjunger att flickor vill bara ha roligt. städtanterna står i ett hörn i städskrubben och övar på sin "keeping"-ramsa och hur man knackar på dörren på det mest irriterande sättet.
en helt vanlig dag. precis som alla andra. när tiden står still. och jag kommer aldrig tillbaka hit. en skön känsla.
men det finns en del roliga minnen också. dock behåller jag dessa för mej själv.
är riktigt trött och väldigt glad för alla nyvunna vänner. ser fram emot en dusch.
ja, det var väl allt.
det var mej en kortlivad blogg. men det är slut. så varför fortsätta?
nu väntar livet igen. bengt åker hem.
tack som fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar