and the very last

sista dagen blev - trots sömnbrist trötthet hemlängtan - en av de roligaste. vi hade faktiskt lite tid att se nästan hela programmet när det sändes.

efteråt plockade vi ihop en sjuhelvetes massa utrustning, sladdar och stora stora väskor med all teknik. det bjöds på en öl och det delades på en flaska rött. vissa sparkade piraya. sen gick man för absolut sista gången nerför de långa trapporna till båten mitt i mörkret. stämplade ut. slappnade av. sket i flytvästen.

när vi kom fram till vår resort satt alla deltagare (utom bengt) i lilla ocharmiga totalt omysiga restaurangen. det vankades efterfest, men ölen hade sinat och klockan närmade sej morgon.

det blev trots allt oväntat trevligt.

nu är det alldeles för sent (eller tidigt) att gå och lägga sej, så planen är att dricka mer kaffe och vänta på att alla vaknar så vi kan åka nån gång. bussen in till kuala lumpur går om lite mindre än tre timmar.

jag kan inte vänta.

speedade katterna britney och kevin slåss på restaurangens golv. bråkar om en kackerlacka. nån turist välter ut en askkkopp med sin feta resväska och cindy lauper sjunger att flickor vill bara ha roligt. städtanterna står i ett hörn i städskrubben och övar på sin "keeping"-ramsa och hur man knackar på dörren på det mest irriterande sättet.

en helt vanlig dag. precis som alla andra. när tiden står still. och jag kommer aldrig tillbaka hit. en skön känsla.

men det finns en del roliga minnen också. dock behåller jag dessa för mej själv.

är riktigt trött och väldigt glad för alla nyvunna vänner. ser fram emot en dusch.

ja, det var väl allt.

det var mej en kortlivad blogg. men det är slut. så varför fortsätta?

nu väntar livet igen. bengt åker hem.



tack som fan.

so it has come to this

sista kvällen i taman negara alltså. om 45 minuter börjar sista avsnittet hemma i sverige. finalen. vem ska vinna. jannike eller karl-petter. ja.

efter sänding ska vi riva hela skiten. så klart.

sen ska man packa väskan och sova sista natten i rum 407.

imorrn blir det buss till kuala lumpur. äta och dricka känns frestande.

igår slarvade jag bort en hel snusdosa. för detta är jag lessen.

det har varit en märklig resa, inget snack om den saken.

men jag gjorde det. och som det ser ut nu. så var det värt det.

långa dagar för bengt (men nätterna är värst)

det finns inte mycket att skriva. längtar hem. nynnar på "stuck in a moment that you can't get out of" för den passar.

varför längtar jag hem så innerligt då? för nytillkomna läsare och för de som inte kan storyn kommer här en kort version.

vi träffades i panama. fick nästan en vecka (fyra dagar) och sen åkte hon hem. jag var kvar i fem veckor. jag gick omkring på en ö mindre än tylösands golfklubb. saknade. jag kom hem. hon pluggade i norrland, flög ner på helger så ofta det gick. däremellan längtan. vi flyttade till gbg. inte mycket jobb där. inte så man fick ihop en månadslön. så jag började veckopendla till sthlm. tog tåget hem varje eller varannan helg. däremellan oerhörd frustration. det pågick i ett halvår. nästan sju månader.

ja. så vi har haft en hel del frånvaro. alldeles för mycket för att det ska vara nyttigt. och när det här grymt häftiga jobberbjudandet dök upp så peppade vi varann. det är bara en månad. vi är ju vana. det kommer gå finfint. men då räknade man inte in all den frustration man byggt upp inom sej under så pass lång tid. och då hamnar tålamodet snabbt på minus.

nu vill jag inte trampa nån på fötterna. det finns andra föräldrar här. i samma sits. med barn i samma ålder och äldre. med lyckliga förhållanden. och jag påstår verkligen inte att de inte saknar sina barn och respektive. jag höjer bara en varningens flagg. att det är lite värre när mer tid har gått. ju längre man är borta. hur mycket mer man missar.

igår provlåg jag förresten den där kistan som jannike blev inlåst i, den som fylldes på med massa kräldjur och insekter när vattnet sakta steg. den var skön i solen. men locket förblev av. det tackar vi för. bild kommer nog senare. måste bara cleara tillstånd från fotografen och en handfull producenter först.

har ätit jävla ris varje dag sen jag kom hit. till lunch och middag. idag blev det en tvärvändning. åt nån slags gott kött och potatismos (äkta! med mycket smör!) till lunch och nån annan slags kött, inte lika gott, och pasta till middag. man lär sej att inte fråga vad det är för kött. det tar sej.

skorna från viking som suttit på fötterna typ femton timmar per dag har börjat lukta något som så smått påminner om gorgonzola. testa själv att ha tjocka hiking-kängor i en regnskog liksom. fast det spelar ingen roll, de luktar i alla fall godare än de där flytvästarna man måste ha på sej på långbåtarna till och från jobbet. de luktar, om jag ska vara snäll, som en blandning av sur röv och indisk inpyrd svett. och det smittar av sej. fort. svårt att känna sej fräsch ibland.

för typ snart två veckor sen eller en vecka kanske, jag vet faktiskt inte, har noll koll på dagarna, var vi på varan-safari, jag och rumskompis calle. såg inga varaner. fiasko. däremot blev vi varse att husflugorna där nere vid vattnet inte direkt uppför sej som svenska dylika. de följde efter oss. satte sej på oss. bet oss. på riktigt. de följde efter. satt på ryggarna. på allvar. ingen lek. till synes helt vanliga flugor. som bits. surrealistiskt. som en väldigt dålig skräckfilm. och vi fick springa.

det regnar och åskar så gott som direkt efter middagen. varje dag. de senaste tre dagarna har det varit ett stående inslag i . ctrl-s är ett populärt kommando när man ständigt fruktar strömavbrott.

när regnet kommer anfaller insekterna. de flyger runt utanför de två redigeringshusen, sitter och knoppar och häckar överallt på verandorna, syrsor, flugor, fladdermöss och skrikflugor. som tur är bits inte den sorten. de skriker bara. därav namnet. och de är allmänt äckliga.

men jag kommer då och då, varje dag, nån gång i minuten, på att jag har världens vackraste bästa flickvän och dessutom den finaste dottern som finns. och de väntar på mej. jag längtar mej trasig efter att se dem igen. det är svårslaget. storslaget. maffigt.

på jobbet går det bra. då slipper man tänka på det. att man är borta. det går till och med ruskigt bra. det är på nätterna när man ska sova (vilket man inte gör så mycket) och när man vaknar som det är som jobbigast. då vill man bara åka till jobbet. då slipper man. tänka på det.



när jag vaknar imorrn (läs: om några timmar) är det tre futtiga jobbdagar kvar. lördagen blir tung och på söndag äter jag och calle och säkert några till sen lunch eller tidig middag i kuala lumpur. har hört heta rykten om att det ska finnas burger king där och att det ska vara gott. lika gott som hemma. och det ska finnas starbucks i varje korsning. hoppas det smakar kaffe. abstinens. och lite shopping kanske. kring midnatt lyfter flyget och jag är framme på arlanda kring tidig måndag morgon.

nu har jag iofs börjat noja över att det ska vara värsta åskvädret och vi inte kan lyfta och blir försenade hem med nån dag. det är det värsta scenariot jag kan se. för allt annat är nämligen otänkbart och omöjligt. jävla hjärnspöken. sånt där orkar man ju bara inte med.

åkte nyss båt (flytväst på) från jobbet. ensam. såg ett helt gäng eldflugor. de pumpade sej långsamt fram, blinkade till, försvann och dök upp igen. små sköra svävande tingestar. det vackraste jag sett. på 23 dagar.

inte för att jag gillar att skriva om sånt här. men jävlar, vad det ska sovas när jag kommer hem. sovas och mysas. utan sånt kan man bli knäpp för mindre.

ja. det fanns visst lite att skriva ändå.

klockan närmar sej tre på natten. med stormsteg. natten är mörk i djunglen.

nästa måndag

den här refrängen går på repeat i min hjärna. väldigt vackert. och dessutom snudd på olidligt angeläget.

redigering två

ja, det är här man sitter typ minst 12 timmar per dag. mitt i djunglen.

stolen luktar inte så gott, men det beror faktiskt än så länge bara på att den redan har använts av svettiga små indier i två månader innan vi kom. fatta hur länge de var här! hur stod de ut liksom? tre veckor är alldeles tillräckligt if you ask me.

tittarsiffrorna har svajat en del. i måndags 533 000 och igår 794 000. kan det bara hålla sej där eller t o m öka något är det fina fisken.

efter att bengt har lämnat djungeln så tycker jag att hovreportern eller bonden ska vinna. eller kanske trummisen.

för övrigt har jag just skypat med kärlek och dotter och känner mej hel igen för första gången på tre dagar.

det är så

shit, vilket grymt team vi är som nästan brinner upp varje dag för att fixa snyggt!

vi borde alla få nåt fint i julklapp!

sista

hej pappa!


gonatt pappa!

de här bilderna är från igår. den översta bilden togs precis i början av samtalet och den nedre togs, logiskt nog, i slutet. i mitten av samtalet pussade och kramade du datorn massor och pappa pussade glatt tillbaka.

men nu blir det inget mer skypande för dej. för det är inte snällt. när vi la på och sa gonatt så började du gråta och sen var du lessen och blev som sex månader igen och sov inte alls den natten.

du saknar pappa lite.

det. är. som. tortyr.

och imorrn kommer tittarsiffrorna.

nu börjar det!

skype är kung

och närhet är drottning. 40 minuter gick som fem.

trycksvärta

ja, alltså, när jag var uppe i skellefte och jobbade med dokumentärfilmen så fick norran nys om att jag skulle jobba i malaysia. anonymt tips, tydligen. skulle fortfarande vara kul att veta vem som skickade det där mailet till tidningen...

anyways, här är i alla fall bilderna som finns på junis blogg också.





just nu ööööser regnet verkligen ner. dags för middag. två dagar kvar till showtime.

alla måste titta!

mycket jobb liten verkstad

i djungeln kan man stöta på alla möjliga djur. den här kröp omkring utanför redigeringshuset.

oavsett vad

ja. dagen har varit lång. mycket väntan, strömavbrott, fukt, vattenpaus och sen stress och springa runt, men ingen åska och inget regn. det fick vi nog av igår och inatt. det small och dundrade och ljuset blev ljust som på dagen flera gånger i minuten. men jag sov. som en stock.

och imorse var vattnet i floden minst sju meter högre än vad det brukar. uppskattar undertecknad. som absolut inte är nån expert.

(det var oavsett vad dagens höjdpunkt. att efter skift gå genom en väldigt mörk regnskog på en liten stig som påminner om barndomens elljusspår för att komma ner till vattnet. checka ut. skriva i loggen. hoppa på den 15 meter långa, två meter breda, båten. ta på flytvästen. och sen bli varsamt utputtad av bryggmannen. ut i mörkret. höra motorn starta. känna den förföriska doften av bensin. och bara glida fram utan att se. det. var dagens höjdpunkt.)

ibland, utan förvarning, smäller det smällare lite här och var och man hoppar rätt upp. inga små doningar. låter som en mindre landmina. ekar mellan träd och berg. det är den muslimska delen av befolkningen som firar ramadan. då äter man bara en timme per dag. resten av tiden bygger vissa av dem tydligen bomber med krut och plåtrör eller pringles-burkar. inga konstigheter.

och indierna, som var här före oss, har åkt hem. de var glada. kan förstå dem. flera av dem har varit här i minst 70 dagar. vissa ännu längre. man kan vara glad.

men ändå.

på inspelningsplatsen har vi ingen som helst täckning på mobilerna. dels för att det är mitt ute i djungeln och dels för att det är praktiskt. men ändå jobbigt. snudd på psykiskt. för man skulle mer än gärna vilja kunna hålla kontakt. slänga iväg ett sms med en puss. för, oavsett vad, så är det hem tankarna går när man tänker.

jag lade fram ett förslag till både chefen och produktionsledningen om att jag kanske skulle kunna veckopendla. fick i uppgift att undersöka saken för att se om det var fysiskt möjligt. men efter noggrann efterforskning lades tankegångarna ner. skulle bara hinna hämta väskan på arlanda för att checka in och vända om igen. och då skulle jag ändå bli fyra timmar försenad till måndag. ja. just ja. vi jobbar ju helger också. glömde bort det.

det är fem dagar kvar till premiären. och jag vet vilka deltagarna är. ett skönt gäng. men jag har tystnadsplikt som värsta doktorn eller psykologen. alla i sverige får vackert vänta till på torsdag. men. det är värt det. det blir bra, en cool mix.

imorrn och tisdag blir två svettiga dagar för oss. men om vi sköter det bra och allt funkar är vi kanske helt lediga på onsdagen.

på ett sätt vill jag det. för då skulle man kunna glida omkring och filma lite här och var. så man kan visa hur det ser ut här. det är - oavsett vad - makalöst vackert på sina ställen.

men på ett sätt vill jag inte det. för det finns inte så särdeles mycket att göra. vid gynnsamma tillfällen tar det 10 minuter att logga in och kolla sin mail. och att skapa ett nytt blogg-inlägg ska vi nog bara inte prata om. inte så konstigt egentligen att det inte går att ladda upp bilder.

men det klart. regnskogen är faktiskt världens äldsta med över 130 miljarder år på nacken. det är nog inte okej att gräva ner bredbandskablage här.

med res för ev ändr

nä, det blev ingen flytt. jag och min rumskompis får bo kvar. än så länge. ett tag.

men vi har räknat och finulat på det och det blir nog bara bättre egentligen. känns som man sparar tid på det. framtiden får utvisa om det blir så.

igår var en spännande dag och framför allt kväll. idag var det hektiskt. har varit på området idag. där vi kommer jobba. sitta. svettas. och sett nästan allt. ställt upp bord och redigeringar och jagat spindlar och druckit vatten i mängder.

hade så gärna velat kunna lägga upp bilder. men internethelvetet vill ju inte. går inte ens maila dem. som tur är har man världens bästa dotterblogg att titta på.

efter ungefär 22 timmars konstant svettande är det kanske dags för en dusch.

ja. nu väntar dexter i rummet.

alamanda

rum 407. bara en sån sak.

men fortfarande inga bilder. det tar ju över huvud taget alldeles för lång tid att bara logga in på allt.

igår såg jag en apa! som en genetiskt manipulerad ekorre fast mycket större och längre framben.

har förmodligen åkt på nån slags ac-förkylning. nyser massor. kan iofs också bero på att vi har fukt och mögel i badrummet. eller att man frös som en liten gris i elva timmar på flygresan hit. det blir nog bättre.

maten är som det brukar. som i panama. kyckling och ris. i mängder. fast inga pancakes. ingen bläckfisk. än så länge. och ingen ost till frukosten. ibland inte ens bröd. magen krånglar. precis som det brukar vara i början.

men alla arbetskompisar verkar roliga. och imorrn kommer ännu fler.

vi ska göra nåt riktigt coolt!

internet dödar

ja. alla här på resorten lider av konstaterad it-stress. det trådlösa internetet är ungefär som ett modem. slår av. kopplar ner. utan förvarning. ungefär tre ggr i minuten. och att ladda upp bilder är bara att glömma. än så länge.

myrorna trivs på min rumskompis tandkrämstub och sängarna är i hårdaste laget. ungefär som en betongklump. fast jag klagar inte. jag sover nästan var som helst. och hur som helst.

men förmodligen ska vi flytta. fick vi veta. hoppas bara att routern är trevligare där.

än så länge är dagarna lite långa. förmodligen för att man inte kommit igång med produktionen. eller för att man är lite jetlaggad.

men idag kom det första jobbiga vädret. åska. regn. blixtar. men jag klagar inte. än. förmodligen skulle jag bli lite grinig om jag fick vatten i nya datorn.

fick just rapport via facebook att undertecknad fick en helsida i norran idag. göra reklam för programmet. bara en sån sak. men det löns inte att googla. dylika artiklar läggs nämligen inte ut på tidningens hemsida. håll koll här eller på junis blogg istället.

ja. programmet. premiär nästa fredag alltså. tv4. titta då! direkt från malaysia!

"äntligen framme"

ja, det där med de ironiska "citat-tecknen" kanske kräver sin förklaring. men det tar vi sen.

vi har anlänt till den resort där vi ska bo i några dagar. efter en elva timmar lång flygresa. och en över fem timmar lång och snudd på outhärdlig bussresa med lasse kongos bror bakom ratten.

det är precis som i england här. de sitter på fel sida i fordonen och de kör på fel sida av vägen. det går hyfsat bra för alla är överens, det är så att säga vedertagen praxis. vänstertrafik kallas det visst.

men busschauffören var antingen suicidal eller så hade han ätit för många av sina favoritgodisar (bearded fruits, i små medicinburkar som man hittar på sjukhus) för han väjde krängde slirade sej fram på den smala vägen och vi mötte förmodligen etthundratjugotvå stora lastbilar fulla med stora gigantiska stockar från kapade träd på släp.

men nu sitter vi här. två timmar sömn senare. planen är nu bara att hålla sej vaken tills det skymmer. tydligen inget jobbande idag. kanske ett möte eller två.

alltså; incheckad på resorten och internet fungerar. då och då. bilder går inte att ladda upp för tillfället. men man kan nog inte begära allt för mycket.

varmt och fuktigt som i en suomi sauna är det.

i djungeln.

sista augusti (kvällen innan avfärd)

det här såg man i tunnelbanan tidigare idag.

och allt är som packat och klart. nästan. slog personligt rekord. allt i väskan på mindre än en halvtimme. men nu funderar man nästan på att slita upp den igen och kolla så man inte glömt nåt väsentligt. så fort ska det ju nästan inte gå. äh. det orkar jag inte. det blev nog rätt.

en tredjedel av packningen är skor. tre par. ett till mej och två till kändisar. vet ej vem som ska ha dem. men det är roligt.

produktionsbolaget är schyssta, de bjuder på arlanda express och jag fick en stock snus minsann!

dotter juni sover. sista kvällen och natten och morgonen i sthlm och hemma på nästan en månad. känns vemodigt och bittert, självklart, familjen är ju kvar, men det är också roligt och spännande och resfebern har anlänt och fjärilarna virvlar runt i nån slags rumba.

imorrn arlanda och sen kuala lumpur. och sen transfer fyra timmar med buss. sen framme.

uppdaterar så fort det bara möjligt är.